4 Moseboken 21:1-35 NUB

[1] När den kanaaneiske kungen i Arad i Negev hörde att Israel kom längs vägen till Atarim, anföll han dem och tog några av dem till fånga. [2] Då lovade Israel HERREN att om han hjälpte dem att besegra detta folk, skulle de viga deras städer åt förintelse. [3] HERREN hörde deras bön och lät dem besegra kanaanéerna. Israel vigde dem och deras städer åt förintelse. Efter detta kallades området Horma. [4] Sedan fortsatte de från berget Hor längs Sävhavet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt [5] och började protestera mot Gud och Mose. ”Varför har ni lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?” gnällde de. ”Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr denna smaklösa mat!” [6] Då sände HERREN giftiga ormar bland dem och många israeliter blev bitna och dog. [7] Folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot HERREN och mot dig. Be till HERREN att han tar bort ormarna från oss!” Då bad Mose för folket [8] och HERREN sa till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på ett banér! Den som blir biten av en orm ska se på den, så får han leva.” [9] Mose gjorde då en kopparorm och satte den upp på ett banér och när någon blev biten fick han leva, bara han såg på kopparormen. [10] Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Ovot. [11] Sedan fortsatte de till Ije Haavarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut [12] och därifrån vandrade de till Sereddalen där de slog läger. [13] De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon till öknen nära amoréernas gräns. Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoréerna. [14] Detta omtalas i ”Boken om HERRENS krig”: ”Vahev i Sufa och bäckravinerna. Arnon, [15] och bäckravinens sluttningar som leder till landet kring Ar, mot Moabs gräns.” [16] De fortsatte till Beer, den källa där HERREN sa till Mose: ”Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten!” [17] Där sjöng folket denna sång: ”Flöda, du källa! Sjung om den, [18] källan som grävdes av de förnämsta bland folket, av furstar med spira och stav.” De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana, [19] från Mattana till Nachaliel och därifrån till Bamot [20] och från Bamot till dalen vid Moabs högslätt där man har utsikt över Jeshimon från berget Pisga. [21] Israel sände budbärare till kung Sichon, amoréernas kung: [22] Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska inte trampa ner åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur källor. Vi går Kungsvägen tills vi kommit igenom ditt område. [23] Men kung Sichon inte bara vägrade Israel att tåga genom hans land, utan mobiliserade hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas. [24] Men Israel besegrade honom med svärd och ockuperade hans land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns som var befäst. [25] Israel intog alla amoréernas städer och bosatte sig i dem, i Heshbon och dess lydstäder. [26] Heshbon var amoréerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot Moabs förre kung och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. [27] Diktarna säger: ”Kom till Heshbon, bygg och befäst Sichons stad, [28] för en eld har flammat upp från Heshbon, en låga från Sichons stad. Den har förtärt Ar i Moab och den som bodde på Arnons höjder. [29] Ve dig, Moab! Förlorat är du, Kemoshs folk. Han har låtit sina söner fly och sina döttrar tas till fånga av Sichon, amoréernas kung. [30] Vi har segrat. Heshbon är ödelagt ända bort till Dibon, ja, ända bort till Nofa och Medeba.” [31] Israel bosatte sig i amoréernas land. [32] Mose sände ut spejare att utforska Jasers område. Israeliterna anföll lydstäderna och drev ut de amoréer som fanns där. [33] Därefter började de gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan, mobiliserade genast sin armé för att anfalla dem vid Edrei. [34] Men HERREN uppmanade Mose att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.” [35] De dödade kung Og, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde och Israel ockuperade landet.