[1] Då sa HERREN till Mose: ”Jag ska sända ännu en plåga över farao och Egypten, och sedan ska han låta er gå. Han kommer till och med att jaga er ut ur landet. [2] Säg nu till alla män och kvinnor att de ska be att få föremål av silver och guld av sina grannar.” [3] HERREN gjorde nämligen så att egypterna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både faraos hovmän och folket i allmänhet såg upp till honom. [4] Mose sa nu till farao: ”Så säger HERREN: ’Vid midnatt ska jag gå fram genom Egypten. [5] Allt förstfött i Egypten ska dö, från härskaren faraos förstfödde till den förstfödde av slavinnan vid handkvarnen och till och med de förstfödda bland boskapen. [6] En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen. [7] Mot Israels folk däremot ska inte ens en hund morra vare sig mot människor eller djur.’ Då ska ni inse att HERREN gör skillnad mellan egypterna och israeliterna. [8] Alla dina hovmän ska komma till mig och buga och säga: ’Var snäll och lämna oss genast, och ta med allt folket!’ Efter det ska jag ge mig iväg.” Sedan gick Mose därifrån, full av vrede. [9] HERREN sade till Mose: ”Farao kommer inte att lyssna på dig, så att jag får utföra fler under i Egypten.” [10] Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på farao, gjorde HERREN honom hård och orubblig, och han vägrade låta folket lämna landet.
