1 Samuelsboken 11:1-15 NUB

[1] Ammoniternas kung Nachash anföll nu och belägrade Javesh i Gilead. Invånarna i Javesh sa till honom: ”Slut förbund med oss, så ska vi bli era tjänare!” [2] Nachash svarade: ”Jag kan sluta förbund med er, men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förödmjukat.” [3] ”Låt oss få sju dagar på oss, så att vi kan skicka bud till hela Israel”, svarade de äldste i Javesh. ”Men om ingen kommer och räddar oss, då ska vi gå med på dina villkor.” [4] När budbärarna från Javesh kom till Sauls Giva och berättade vad som hade hänt, började alla gråta högt. [5] Saul återvände från åkrarna med sina oxar och frågade: ”Vad är det som har hänt? Varför gråter alla?” Då berättade de för honom vad männen från Javesh hade sagt [6] och genast kom Guds Ande över Saul och han brann av vrede. [7] Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel. ”Om någon vägrar att följa Saul och Samuel i strid, ska det gå med hans oxar på detta vis”, lät han hälsa. Fruktan för HERREN föll då över folket och de ställde upp till sista man. [8] Han räknade dem sedan i Besek och fann att det var 300 000 man från Israel och 30 000 man från Juda. [9] Efter det skickade han budbärare tillbaka till Javesh i Gilead med beskedet: ”Ni kommer att räddas när solen skiner som varmast i morgon.” Glädjen i staden visste inga gränser när budbärarna återvände och berättade detta. [10] Männen i Javesh meddelade sedan ammoniterna: ”Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra vad ni vill med oss.” [11] Dagen därpå delade Saul upp sin armé i tre grupper och redan före gryningen överrumplade de ammoniterna i deras läger. När dagen var som hetast var ammoniterna slagna. Resten av ammoniternas armé blev så grundligt skingrad att inte ens två personer kom undan tillsammans. [12] Då sa folket till Samuel: ”Var är de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så att vi får döda dem!” [13] Men Saul svarade: ”Nej, en dag som denna ska ingen avrättas, för i dag har HERREN räddat Israel!” [14] Då sa Samuel till folket: ”Kom, låt oss gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung.” [15] Och de gick till Gilgal och inför HERREN utropade de Saul till kung. Sedan offrade de gemenskapsoffer till HERREN och Saul och hela Israel firade en stor glädjefest.