1 Moseboken 41:1-57 NUB

[1] En natt två år senare drömde farao att han stod på Nilens strand, [2] när sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i vassen. [3] Efter dem kom sju andra kor upp ur floden, fula och magra. De gick fram och ställde sig på stranden bredvid de feta korna. [4] Sedan åt de magra korna upp de sju välmående och feta. Då vaknade farao. [5] Snart somnade han om igen och hade ännu en dröm. Han såg sju sädesax på samma strå, välformade och fylliga. [6] Sedan visade sig ytterligare sju ax komma fram, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden. [7] De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen. Då vaknade farao igen och förstod att det var en dröm. [8] Följande morgon var han mycket orolig. Han kallade på alla trollkarlar och vise män i Egypten och berättade drömmarna för dem men ingen kunde uttyda dem för farao. [9] Då yttrade sig kungens vinsmakare: ”Idag måste jag påminna om mina brott. [10] För en tid sedan då farao var arg på oss tjänare satte farao mig och mästerbagaren i fängelse hos befälhavaren för livgardet. [11] En natt fick bagaren och jag var sin dröm och varje dröm hade sin särskilda betydelse. [12] Vi berättade drömmarna för en ung hebré som var där med oss och var slav hos befälhavaren för livgardet och han berättade för oss vad drömmarna betydde. [13] Allt inträffade precis som han hade sagt: jag återupprättades och fick tillbaka min ställning och den andre blev hängd.” [14] Farao lät genast skicka efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan och efter att ha rakat sig och bytt kläder, kom han inför farao. [15] ”Jag hade en dröm i natt”, berättade farao för honom. ”Ingen kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar du får höra.” [16] ”Inte jag själv”, svarade Josef. ”Men Gud kan ge farao det önskade svaret.” [17] Då berättade farao drömmen för honom: ”Jag stod på Nilflodens strand, [18] när sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta i vassen. [19] Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, eländiga, mycket magra och fula, ja, så eländiga djur har jag aldrig sett i hela Egyptens land. [20] Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, [21] men efteråt kunde man inte se att de gjort det, för de var lika magra som förut. Sedan vaknade jag. [22] Därefter hade jag ännu en dröm och såg sju ax på ett strå, fylliga och vackra. [23] Efter dem växte det fram sju torra ax, tunna och förtorkade i östanvinden, [24] och de tunna axen svalde de sju fylliga. Jag berättade allt detta för mina trollkarlar men ingen av dem kunde säga vad det betydde.” [25] ”Båda drömmarna betyder samma sak”, sa Josef till farao. ”Gud har talat om för farao vad han tänker göra. [26] De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder sju år. Båda drömmarna har samma betydelse. [27] De sju magra korna som kom upp efter dem, likaså de sju tunna och av östanvinden förtorkade axen, betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd. [28] Gud har precis som jag sa till farao visat farao vad han tänker göra. [29] De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. [30] Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Svälten blir så svår att man kommer att glömma bort välståndet som rådde i Egypten. Svälten kommer att ödelägga landet. [31] Till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas helt eftersom hungersnöden blir så fruktansvärd. [32] Att farao fick två drömmar betyder att Gud har bestämt det och det kommer att ske snart. [33] Farao bör nu söka reda på en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. [34] Farao bör också utse tillsyningsmän över landet för att samla in en femtedel av all säd under de kommande sju välfärdsåren. [35] Låt dem samla in livsmedel under de kommande goda åren och lagra och förvara spannmål i städerna under faraos tillsyn. [36] Då kommer det att finnas tillräckligt att äta i Egyptens land när de sju årens svält kommer, så att landet inte går under genom hungersnöden.” [37] Josefs förslag togs väl emot av farao och hans tjänare. [38] Farao sa då till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande såsom denne man?” [39] Farao sa sedan till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, finns det ingen som är förståndigare och visare än du. [40] Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.” [41] Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” [42] Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom. [43] Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen, och framför Josef ropade man ”Böj knä!” Farao satte honom så över hela Egypten. [44] Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.” [45] Farao gav Josef namnet Safenat Paneach. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen i On. Josef reste sedan omkring i Egypten. [46] Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet. [47] Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. [48] Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. [49] Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt. [50] Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. [51] Josef kallade sin äldste son Manasse, för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” [52] Den andre sonen kallade han Efraim, för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.” [53] Slutligen hade de sju goda åren gått. [54] Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt. [55] När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem. [56] När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. [57] Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.