1 Moseboken 34:1-31 NUB

[1] En dag gick Dina, den dotter Lea fött åt Jakob, för att besöka flickorna i trakten. [2] När hivén Shekem, fursten Hamors son, fick se henne, tog han henne med sig. Han låg med henne och kränkte henne. [3] Han blev djupt förälskad i henne och försökte vinna hennes kärlek. [4] Sedan talade han med sin far Hamor om detta. ”Se till att jag får gifta mig med den där flickan.” [5] Jakob fick snart veta att hans dotter blivit vanärad, men eftersom hans söner var ute på fälten med boskapen, höll han tyst om saken tills de återvänt hem. [6] Under tiden gick fursten Hamor, Shekems far, till Jakob för att tala om saken. [7] När Jakobs söner kom tillbaka från fälten, fick de höra om det inträffade. De blev förtvivlade och greps av vrede eftersom det var en skamlig gärning Shekem hade begått i Israel när han låg med Jakobs dotter. Sådant får inte ske. [8] Hamor sa till dem: ”Min son Shekem är verkligen kär i er syster. Låt honom få gifta sig med henne! [9] Gift in er här med oss. Låt era döttrar gifta sig med våra söner, så ska vi ge våra döttrar som hustrur åt era unga män. [10] Ni kan slå er ner var ni än vill bland oss och skaffa er ägodelar och ägna er åt affärer och bli rika.” [11] Sedan talade Shekem till Dinas far och bröder: ”Visa mig välvilja och låt mig få henne till hustru. Jag ska ge er vad ni än vill ha. [12] Det spelar ingen roll vilken hemgift eller gåva ni kräver, för jag ska betala den, bara ni ger mig flickan till hustru.” [13] Eftersom Shekem hade behandlat deras syster så illa, lurade Jakobs söner Shekem och hans far Hamor. [14] De sa nämligen: ”Vi kan inte ge vår syster till en man som inte är omskuren. Det skulle vara en skam för oss. [15] Vi kan bara ge vårt samtycke på ett villkor, och det är att alla era män låter omskära sig och blir som vi. [16] Då kan vi gifta bort våra döttrar och bo här och förena oss med er, så att vi kan bli ett folk. [17] Men om ni inte vill låta omskära er, tar vi flickan med oss och flyttar härifrån.” [18] Hamor och Shekem gick med på förslaget. [19] Den unge mannen skyndade sig iväg för att göra som de hade föreslagit, för han var mycket kär i Jakobs dotter. Han var den mest ansedde i hela sin fars släkt. [20] Hamor och Shekem framträdde därför i stadsporten inför stadens män och talade till dem. [21] ”Dessa män är våra vänner”, sa de. ”Låt oss inbjuda dem att bo här i landet och röra sig fritt här. Landet är ju stort nog att rymma dem och vi kan gifta oss med deras döttrar och de med våra. [22] Men de tänker bara stanna här och bli ett folk med oss på ett villkor, och det är att vi alla låter omskära oss på samma sätt som de. [23] Om vi gör det kommer all deras boskap, allt de äger och alla deras djur att bli vårt. Låt oss göra som de vill, så att de bosätter sig här ibland oss.” [24] Alla män i staden gick med på Hamors och hans son Shekems förslag. Alla lät omskära sig, samtliga män i hela staden. [25] Men tre dagar senare, när såren var ömma, tog Jakobs två söner, Simon och Levi, Dinas bröder, sina svärd och gick in i staden och dödade utan motstånd varenda man där, [26] även Hamor och hans son Shekem. De tog med sig Dina från Shekems hus och gick sedan därifrån. [27] Sedan gick alla Jakobs söner över de slagna in till staden och plundrade den, eftersom deras syster hade vanhedrats där. [28] De tog alla får, kor och åsnor, allt som de kunde lägga beslag på, både inne i staden och ute på fälten. [29] De tog all egendom, alla kvinnor och barn och allt som fanns i husen. [30] Då sa Jakob till Simon och Levi: ”Ni har dragit olycka över mig och gjort så att alla hatar mig i hela landet, både kanaanéerna och perisséerna. Vi är så få. Om de bestämmer sig för att anfalla oss, kommer de att döda både mig och min familj.” [31] ”Skulle de då få behandla vår syster som en prostituerad?” svarade de.