[1] När Sara var 127 år gammal, [2] dog hon i Kirjat-Arba, nuvarande Hebron, i Kanaans land. Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne. [3] Sedan lämnade han den döda och sa till hettiterna: [4] ”Jag bor här som gäst och främling hos er. Låt mig få köpa ett stycke mark som jag kan ha som gravplats, där jag kan begrava min döda.” [5] Männen svarade: [6] ”Hör nu herre, du är en Guds furste här bland oss. Begrav din döda i den bästa av våra gravar. Ingen av oss ska vägra dig sin gravplats. Du kan begrava din döda i vilken som helst av dem.” [7] Då böjde sig Abraham djupt inför landets folk, hettiterna, [8] och sa: ”Om ni nu vill tillåta mig att begrava min döda här, så hör på mig och tala med Efron, Sochars son, [9] om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, och så får jag en egen familjegrav bland er.” [10] Hettiten Efron satt där bland alla de andra och nu svarade han Abraham medan de andra hörde på inför alla som kommit till stadsporten: [11] ”Min herre, hör på mig! Jag ger dig både åkern och grottan. Med folket som vittnen ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din döda.” [12] Abraham bugade sig än en gång inför landets folk [13] och svarade Efron medan alla lyssnade: ”Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min döda.” [14] Efron svarade Abraham: [15] ”Hör, herre! Ett land värt 400 siklar silver – vad betyder det för dig och mig? Gå du och begrav din döda.” [16] Då tog Abraham fasta på Efrons ord och vägde upp det pris Efron hade nämnt inför hettiterna – 400 siklar silver, enligt gängse affärspraxis. [17] Efrons åker i Makpela, nära Mamre, grottan i änden på åkern och alla träden på åkern, blev så [18] Abrahams egendom där vid stadsporten i närvaro av hettiterna. [19] Och Abraham begravde sedan sin hustru Sara i grottan i Makpela, nära Mamre, i Hebron i Kanaans land. [20] Så köpte Abraham åt sig åkern och grottan av hettiterna som begravningsplats.
