[1] HERREN sa till Abram: ”Lämna ditt land, dina släktingar och din faders hus och gå till det land som jag ska visa dig! [2] Jag ska göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, så att du blir till välsignelse. [3] Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som hädar dig. Genom dig ska alla jordens släkter bli välsignade.” [4] Då bröt Abram upp, som HERREN hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var 75 år gammal när han lämnade Harran. [5] Han tog med sig sin hustru Saraj, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Harran, och kom slutligen till Kanaan. [6] När de reste genom Kanaan, kom de till en plats nära Shekem och slog läger bredvid Mores ek. Landet beboddes vid den tiden av kanaanéer. [7] Här uppenbarade sig HERREN för Abram och sa: ”Jag ska ge detta land till dina ättlingar.” Abram byggde ett altare där åt HERREN som hade uppenbarat sig för honom. [8] Efteråt lämnade Abram platsen och reste till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Aj i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt HERREN och åkallade HERREN. [9] Sedan flyttade han undan för undan längre söderut till Negev. [10] Det blev hungersnöd i landet. Abram reste då ner till Egypten för att bo där, eftersom hungersnöden var så svår. [11] När han närmade sig Egypten, sa han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en mycket vacker kvinna. [12] När egypterna ser dig kommer de att säga: ’Detta är hans hustru.’ Då dödar de mig och låter dig leva. [13] Säg därför att du är min syster, och då kommer egypterna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv.” [14] När de anlände till Egypten, såg egypterna Sarajs skönhet. [15] Och när faraos hovmän lovordade henne för honom, lät han hämta henne till sitt palats. [16] Farao behandlade Abram väl för hennes skull: han fick får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler. [17] Men HERREN sände fruktansvärda plågor över farao och hans hov på grund av Abrams hustru Saraj. [18] Då kallade farao på Abram och anklagade honom: ”Vad är det du har gjort mot mig?” sa han. ”Varför talade du inte om för mig att hon är din hustru? [19] Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!” [20] Sedan befallde Farao sina män att föra ut dem allesammans ur landet, Abram, hans hustru och allt vad han ägde.