Uppenbarelseboken 17:1-18 SKB

[1] En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sa: ”Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. [2] Jordens kungar har bedrivit otukt med henne [avgudadyrkan], och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin.” [3] I Anden förde han mig bort till en öken. Jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. [4] Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. [5] På hennes panna var skrivet ett namn, ett mysterium [en hemlighet som har en andlig symbolisk mening]: ”Det stora Babylon, mor till alla prostituerade [källan till all avgudadyrkan och alla falska religioner] och allt avskyvärt på jorden (alla skändligheter och all ondska, allt som Gud avskyr, en attityd av högmod där man medvetet går emot Guds vilja utan minsta skam).” [6] Jag såg också att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. När jag såg henne blev jag djupt förundrad. [7] Ängeln sa till mig: ”Varför är du så förundrad? Jag ska berätta om mysteriet (hemligheten) med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. [8] Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer [en imitation av Lammets titel, se Upp 1:18; 2:18, och Guds titel, se Upp 1:4, 8; 4:8], men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens nedkastande [Upp 13:8] ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma. [9] Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. [Rom var byggt på sju kullar, men det är inte enda tolkningen.] De är också sju kungar. [10] Fem [kungar, riken] har fallit [existerar inte nu], en är, och en har inte kommit än. När han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. [När Johannes skrev ner detta var Domitianus kejsare, han regerade i Romarriket 81-96 e.Kr.] [11] Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet. [12] De tio hornen du såg [Dan 7:7-8, 20-25] är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme [en kort tid] regera som kungar. [13] De har samma sinnelag (gemensamma syfte, åsikt) och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. [14] De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.” [15] Han [ängeln] sa [ytterligare] till mig: ”Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. [Det antika Babylon refereras ofta till som ”staden vid stora vatten”, se Jer 51:13. Floden Eufrat rann genom staden som hade ett väl utvecklat kanalsystem, se också vers 1.] [16] De tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, [17] för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. [18] Kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden.”