Sefanja 2:15 SKB

[15] Detta är den glada staden som lever bekymmerslöst och tryggt och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta: ”Det är jag, jag och ingen annan.” Hur har hon blivit en ruin, en viloplats för vilddjuren? Alla som går förbi henne väser och skakar näven (mot henne). [Vers 4-17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och nord.]