Psaltaren 40:2 SKB

[2] Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahveh), och han böjde sig till mig och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop). [I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas ”sökande jag sökte”. Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se Ps 39:13. Nu beskriver han sitt bönesvar:]