Psaltaren 31:23 SKB

[23] Jag sa i min ängslan (irrationellt och hastigt): ”Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig).” [Ps 22:2] Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd), när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).