Psaltaren 136:1-26 SKB

[1] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [2] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] gudarnas Gud (Elohei elohim), för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [3] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] herrarnas Herre (Adonai Adonim), för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [4] Till honom som ensam gör stora mirakler, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [5] Till honom som gjort (skapat) himlarna med förstånd (kunskap), för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [6] Till honom som har fördelat (spridit ut, expanderat) jorden ovanpå vattnet [se Job 37:18], för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [7] Till honom som gjort stora ljus [plural], för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [8] Till honom som gjort solen att råda över dagen, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [9] Till honom som gjort månen och stjärnorna att råda över natten, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [10] Till honom som slog Egyptens förstfödda, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [11] Till honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten], för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [12] Med stark hand och med uträckt arm, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [13] Till honom som delade Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] i två delar, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek), [14] och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet], för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [15] Till honom som skakade ner (skingrade, kringströdde – hebr. naar) farao och hans här i Vasshavet, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [16] Till honom som ledde sitt folk genom öknen, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [17] Till honom som störtar stora kungar, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [18] Till honom som störtar mäktiga kungar, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek): [19] Amoréernas kung Sichon, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek), [20] och Basans kung Og, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [21] Till honom som gav deras [kungarnas] land till arvedel, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [22] Ja, till en arvedel åt sin tjänare Israel, för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [23] Till honom som kom ihåg oss i vår ringhet [när vi var slavar], för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [24] Till honom som befriade oss från våra fiender (motståndare), för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [25] Till honom som ger bröd (mat) till allt kött (allt levande) för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [26] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El), för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).