Psaltaren 104:1-35 SKB

[1] Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh) min själ (hela min varelse). Herre, min Gud, du är väldig och stor, du är klädd i majestät och härlighet. [2] Du sveper dig i ljus som en klädnad, du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10], [3] och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen). Du gör molnen till din vagn, och drar fram på vindens vingar. [4] Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. [Kan även översättas: ”Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor.”] [5] Du grundade jorden på dess fästen, så att den aldrig kommer att vackla. [6] Du täckte den med djupet som en klädnad, vattnet stod högt över bergen. [7] På ditt kommando flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort. [8] De gick över bergen, de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem. [9] Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11] [10] Du förvandlar källor till flöden, och låter dem forsa fram mellan bergen. [11] De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur, vildåsnor släcker sin törst. [12] Vid dem har himlens fåglar sina bon, de sjunger från grenarna. [13] Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av din frukt. [14] Du låter gräs växa för boskapen, och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka. Du gör så att marken producerar bröd (mat), [15] och vin som gör människan glad, som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7], och bröd som styrker människans hjärta. [16] Herrens (Jahvehs) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge), Libanons cedrar som han har planterat. [17] Där bygger fåglarna sina bon, storken har sitt hem i furorna. [18] De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4-7], klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se 3 Mos 11:5]. [19] Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14-15], solen vet när den ska gå ner. [20] Du har gjort mörkret och det är natt, när alla skogens djur kommer fram. [21] De unga lejonen ryter efter byte, och söker sin mat från Gud (El). [22] Solen går upp och de gömmer sig, de lägger sig i sina lyor. [23] Människan kommer ut till sina sysslor och arbetar till kvällen. [24] Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahveh), i vishet har du gjort dem alla, jorden är full av det du har skapat. [25] Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt), däri finns oräkneliga ting som glider omkring, levande varelser både små och stora. [26] Där går skeppen, där är Leviatan som du har format till att leka där. [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.] [27] Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig, att du ger dem mat i rätt tid. [28] Du ger dem mat och de tar emot, du öppnar din hand och de äter sig mätta. [29] Du döljer ditt ansikte och de blir skräckslagna. När du tar bort deras ande, dör de och återgår till jorden (stoft). [30] När du sänder ut din livgivande ande då skapas de och du förnyar jordens yta. [31] Låt Herrens (Jahvehs) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt. låt Herren (Jahveh) glädja sig över allt han gjort. [32] Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar], han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott]. [33] Jag ska sjunga till Herren (Jahveh) så länge jag lever, jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas. [34] Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom, jag ska glädja mig i Herren (Jahveh). [35] Låt syndaren försvinna från jorden och låt inte de onda finnas mer. Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh), min själ (hela min varelse). Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!