Psaltaren 102:1-29 SKB

[1] En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i sitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahveh). ______ [2] Herre (Jahveh), hör min bön, ja, låt mitt rop komma inför dig. [3] Göm inte ditt ansikte för mig [ignorera inte mig] på min nöds dag (i tider av stor begränsning och trångmål). Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig, den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort). [4] Mina dagar försvinner som rök, och mina ben brinner som en eldstad. [5] Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [Hos 9:16], för jag glömmer att äta mitt bröd. [Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.] [6] På grund av min suckande röst åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär). [7] Jag är som en pelikan i öknen, jag har blivit som en minervauggla [en liten ihopkurad uggla] på en övergiven plats. [Jes 34:10-15; Sef 2:13-15] [8] Jag tittar och har blivit som en ensam fågel på taket. [9] Mina fiender hånar mig hela dagen, de som är arga på mig använder mig som en förbannelse. [10] Jag har ätit aska som bröd, och blandat min dryck med tårar. [11] På grund av din harm och din vrede, för du tog upp mig och kastade bort mig, [12] är mina dagar som en lång skugga och jag vissnar bort som gräs. [13] Men du Herre (Jahveh) sitter på tronen för evigt, och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig). [14] Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem], för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne, för hennes bestämda tid har kommit. [15] Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar [Jerusalems ruiner] och visar oförtjänt nåd mot hennes stoft [grus]. [16] Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahvehs) namn, alla jordens kungar din härlighet. [17] När Herren (Jahveh) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem], när han har visat sig i sin härlighet, [18] när han har sett de utblottades böner, och inte föraktat deras böner. [19] Detta [hur Gud har gripit in, se vers 14, 17-18] ska skrivas [låt det bli skivet] för en kommande generation [Ps 22:31], och ett folk som ska skapas [Hes 37; Ef 2:10] för att prisa Herren (Jah) [kortformen av Guds namn]. [20] För han har sett ner från sin helgedom i höjden, från himlarna har Herren (Jahveh) skådat ner på jorden, [21] för att höra jämmern från de fångna, för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner), [22] för att människor ska återberätta om Herrens (Jahvehs) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem], och förkunna hans lov i Jerusalem. [23] När folken samlas, och kungarikena för att tjäna Herren (Jahveh). [24] Han försvagar min styrka på vägen, han förkortar mina dagar (gör dem färre). [25] Jag säger: ”Min Gud (El), ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet), du vars år varar genom alla släkten (generationer). [26] En gång lade du jordens grund, och himlarna är skapade av dina händer. [27] De ska förgås, men du står kvar. De slits ut som ett plagg, som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem. [28] Du är densamme (du förändras inte), dina år har inget slut. [29] Dina tjänares barn ska bo här, och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet).”