Predikaren 2:2 SKB

[2] Jag sa om skrattet: ”Det är dårskap”, och om glädjen (munterheten – hebr. simchah): ”Vad gör den för nytta (vad tjänar det till)?” [Ordet som här översätts dårskap, delar rot med ordet för lovprisning och halleluja. Det visar oss att skrattet kan vara både det bästa och det sämsta. Eftersom detta är i ett filosofiskt resonemang bör man förmoda att motivet till skratt och munterhet är avgörande för om det ska betraktas som dårskap eller lovprisning. Besvikelse: Skratt och glädje ger inte heller svaret på livets mening, när allt är över så har inget åstadkommits.]