Joel 1:1-20 SKB

[1] Herrens (Jahvehs) ord som kom till Joel [som betyder: ”Herren är Gud”], Petuels son. [Petuel betyder ”Guds mun” och har att göra med att tala profetiskt. Om det är samma person som kallas Petachja i 1 Krön 24:16, var Joel en prästson.] [Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se 2 Mos 10.] [2] Hör detta, alla ni gamla män, och lyssna (ge ert öra), alla ni landets invånare. Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid) eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)? [3] Återberätta för era söner (barn) om det, och era söner (barn) till sina söner (barn) och deras söner (barn) för nästa generation. [4] Vad den bitande gräshoppan [hebr. gazam från ordet ”att bita”] har lämnat har den svärmande gräshoppan ätit [hebr. arbeh, vanligaste ordet för en fullvuxen gräshoppa som kan flyga och svärma], och vad den svärmande gräshoppan har lämnat har den unga gräshoppan ätit [hebr. jeleq, kanske från ordet att ”slicka”, kan syfta på det första larvstadiet av gräshopporna], och det som den unga gräshoppan har lämnat har den förtärande gräshoppan ätit [hebr. chasil, från ordet att ”förtära”, de unga gräshopporna som kan hoppa men ännu inte flyga]. [Verbet ”ätit” upprepas tre gånger i denna vers för att förstärka förstörelsen. Fyra olika typer av gräshoppor nämns, troligtvis är det olika stadier i gräshoppans utveckling. Poängen är att frukten, stjälken, bladen – ja, allt äts upp och förgörs.] [5] Vakna upp, ni drinkare, och gråt! Jämra er, alla vindrinkare, för [det färska nya] vinet har huggits av från era munnar. [6] För ett främmande folk har kommit upp över (hedningar har invaderat) mitt land. Mäktiga, ja, utan tal (oräkneligt många). Deras tänder är som lejons tänder med huggtänder som en lejoninna. [7] Han [den främmande hären] har fördärvat mitt vin [som är en symbol på Guds folk] och har gjort stickor av mitt fikonträd. Han har barkat av hela trädet och kastat ner det, dess grenar har lämnats vita. [Alla slags träd med ätlig frukt är totalt fördärvade.] [8] Jämra er som en jungfru som sitter i säcktyg för sin ungdoms make. [En kvinna som blivit änka under trolovningstiden mellan förlovning och bröllop.] [9] Matoffer och dryckesoffer har huggits av från Herrens (Jahvehs) hus. Prästerna [som] tjänar Herren (Jahveh) sörjer. [10] Fälten är öde, landet sörjer, för grödan har blivit förstörd, det nya vinet är uttorkat, oljan sinar (olivträdets frukt slår fel). [11] Känn skam, ni jordbrukare, jämra er, ni vingårdsmän, över vetet och kornet, för skörden på fälten har gått förlorad. [12] Vinet vissnar, fikonträdet slokar (förtorkar), granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet, alla fältets träd är förvissnade, för glädjen har vissnat bort från människors söner (barn). [Nöden är så stor i landet att det inte finns något att offra.] [13] Omgjorda er själva med säcktyg och gråt, ni präster. Gråt hejdlöst (yla och tjut), ni som gör tjänst vid altaret. Kom och lägg er i säcktyg hela natten, ni Herrens (Elohims) tjänare, för matoffer och dryckesoffer nekas (hålls tillbaka från) Herrens (Elohims) hus. [Ingen kommer till templet med offer längre.] [14] Utlys en helig fasta, kalla samman en högtidsförsamling, de gamla och alla landets invånare, till Herrens er Guds (Jahvehs Elohims) hus och ropa till Herren (Jahveh). [15] Ack (åh nej), vilken dag! För Herrens (Jahvehs) dag är nära. Och som ett kaos (en förstörelse, ett fördärv) från den Allsmäktige (Shaddaj) ska den komma. [16] Är inte framför våra ögon maten borthuggen, från Guds (Elohims) hus fröjd och glädje? [17] Grödan skrumpnar ihop under sina smutsiga jordkokor, ladorna är öde, spannmålsmagasinen är nedrivna, eftersom skörden har vittrat bort. [18] Hur stönar inte djuren! [Hör deras klagan.] Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se 2 Mos 14:3] eftersom de inte har något bete; även fårhjordarna lider. [19] Till dig, Herre (Jahveh), ropar jag, eftersom eld har slukat vildmarkens betesängar och flammor har satt fältens träd i brand. [20] Även fältens vilda djur flämtar till dig, för flodbäddarnas (wadis) vatten är upptorkat och eld har slukat vildmarkens betesängar.