Job 27:1-23 SKB

[1] Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa: [2] Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt, den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ [3] – för så länge jag har min livsande i mig [1 Mos 2:7] och Guds (Elohas) Ande (hebr. roach) i min näsa – [4] aldrig att mina läppar skulle tala orätt eller min tunga tala svek. [5] Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt! Till min död vidhåller jag min oskuld. [6] Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte, mitt hjärta förebrår (ger mig skulden) mig inte för någon av mina dagar. [7] Låt min fiende stå som den skyldige, min motståndare som orättfärdig. [8] För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa), när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)? [9] Kommer Gud (El) att höra hans rop när nöden drabbar honom? [10] Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)? Kan han ständigt åkalla Gud (Eloha)? [De retoriska frågorna i vers 8-10 förväntas alla ge negativa svar.] [11] Jag vill lära er om Guds (Els) hand, den Allsmäktiges (Shaddajs) tankar vill jag inte dölja. [12] Se, ni har ju själva alla skådat (betänkt) det, varför kommer ni då med detta – tomt (meningslöst, flyktigt, fåfängt) prat? [Versen avslutas med substantivet följt av verbet för tomhet (hebr. hevel havel). Ordagrant något i stil med ”tomhet som blir/gör/skapar tomhet” och beskriver vännernas fåfänga prat som snabbt försvinner bort som rök eller ånga.] [Det följande stycket inleder Job på samma sätt som Sofar avslutade (Job 20:29). Job speglar den lära som hans bekanta har riktat mot honom och visar hur hans lidande inte är det lidande som en ond människa får skörda för sin onda livsstil.] [13] Detta är den onda människans lott hos Gud (El), det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj). [14] Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet, hans avkomlingar får inte mätta sig med bröd. [Alla tre Jobs kompanjoner kopplade barnens öde med Jobs synd, se Job 5:4; 8:4; 18:19.] [15] De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom] och deras änkor gråter inte över dem. [De som överlevde krig och svält (vers 14) dog av pest, se Job 18:13; Jer 15:2; Upp 6:8.] [16] Om han samlar silver som stoft och lägger kläder på hög (hebr. kon) som lera. [Sak 9:3] [17] Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd och silver oskyldigt delas upp. [Vers 16-17 formar en kiasm där flera ord upprepas. De ogudaktiga kan samla pengar och kläder (som var dåtidens investeringar), men de kommer att komma till de rättfärdiga i sinom tid.] [18] Han bygger sitt hus som en mal, likt ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) som väktaren gör åt sig. [Jes 1:8; 4:6; Jona 4:5] [19] Rik går han till sängs – och samlar inte [mer], när han öppnar sina ögon är allt borta. [Även om verbet samla (hebr. asaf) behöver något mer ord, så är budskapet helt klart: rikedom kan försvinna över natten!] [20] Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom, natten rycker (stjäl) bort honom som stormen. [21] Östanvinden lyfter honom och han är borta, den sveper i väg honom från hans plats. [22] Den vräker sig mot honom utan förskoning, han försöker fly för dess kraft. [23] Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom och visslar (hebr. sharaq) åt honom från hans plats.