Jesaja 32:1-20 SKB

[1] Se, en kung ska regera i rättfärdighet, furstar ska styra med rättvisa. [2] Och en man ska vara som i ett gömställe från vinden, och ett skydd från frestelsen, som vid vattenkällor på en torr plats, som i skuggan av en klippa i ett kargt (solstekt) land. [3] Och ögonen på dem som ser ska inte stängas, och öronen på dem som hör ska vara alerta. [4] Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap, och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat). [5] En usel människa ska inte mer kallas frikostig, dåren ska inte sägas vara nobel. [6] För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah) och hans hjärta ska göra synd, för att praktisera ogudaktighet och tala ondska [direkt riktad] till Herren (Jahveh), och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) [Matt 5:6] och få den törstiges dryck att sina. [7] Den giriges redskap är onda, han ger skamliga råd för att fördärva de ödmjuka med lögnens ord och tala fördömande med den behövande. [8] Men den frikostige ger frikostigt och med frikostighet ska han förbli stående (vara upprätt, inte falla). [9] Stå upp, ni kvinnor som är modiga, och lyssna till min röst, ni trygga döttrar, ge ert öra till mitt löftesord. [10] Efter ett år och dagar [om drygt ett år] ska ni bli oroliga, ni trygga kvinnor, för vinskörden ska slå fel, skörden ska utebli. [11] Bäva, ni kvinnor som är modiga, bli oroliga, ni trygga, klä av er och gör er nakna och svep säcktyg runt era länder (höfter). [12] Slå er för bröstet för de ljuvliga fälten, för det fruktbärande vinet, [13] för mitt folks land där törne och tistel kommer upp, för alla glada hus och alla glada städer (som inte längre finns). [14] För palatsen ska bli övergivna, staden med uppståndelse (brusande liv) ska bli folktom, murarna och tornen ska bli grottor (hålor) för alltid, en glädje för vildåsnor, en betesmark för flockar. [15] Till dess Anden utgjuts över oss från höjden och öknen blir ett fruktbärande fält, och det fruktbärande fältet räknas som skog. [16] Då ska rätten bo i öknen och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet. [17] Rättfärdighetens arbete ska vara frid (shalom) och rättfärdighetens konsekvens (frukt) ska vara ro (stillhet) och trygghet för evigt. [18] Och mitt folk ska vistas i fridfulla boningar och på trygga boplatser och på lugna viloplatser. [19] Och hagel ska slå ner skogen, men staden ska sjunka ner i dalen. [20] Lyckliga är de som sår vid alla vatten, som låter oxens och åsnans fötter vara fria.