Jeremia 37:1-21 SKB

[1] Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Josias (hebr. Joshijahos) son, regerade som kung istället för Konjaho, Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, som Nebukadnessar, Babels kung, gjorde till kung i Juda land. [2] Och han och hans tjänare och folket i landet, lyssnade inte till Herrens (Jahvehs) ord som han talade genom profeten Jeremia. [3] Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) sände Jehochal, Shelemjas son, och Sefanja (hebr. Tsefanjaho), prästen Maasejas son, till profeten Jeremia och sa: ”Be, jag ber dig, för oss till Herren vår Gud (Jahveh Elohim).” [4] Och Jeremia kom och gick ut bland folket, för de hade inte satt honom i fängelse. [5] Och faraos armé hade kommit från Egypten, och när kaldéerna som belägrade Jerusalem hörde ryktet om dem bröt de upp från Jerusalem. [6] Och Herrens (Jahvehs) ord kom till profeten Jeremia, han sa: [7] ”Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Så ska du säga till Juda kung som sänt dig till mig för att fråga mig: Se, faraos armé, som har kommit för att hjälpa dig, ska återvända till sitt eget land, Egypten. [8] Och kaldéerna ska komma tillbaka och strida mot staden, och de ska inta den och bränna den i eld. [9] Så säger Herren (Jahveh): Bedra inte er själva och säg: Kaldéerna ska säkert lämna oss, för de ska inte lämna. [10] Trots att du har slagit hela kaldéernas armé som stridit mot dig, och de som är kvar är sårade män bland dem, ska de likväl resa sig varje man i sitt tält och bränna denna stad i eld.” [11] Och det skedde att kaldéernas armé bröt upp från Jerusalem av fruktan för faraos armé, [12] och Jeremia gick ut från Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta emot sin del i folkets mitt. [13] Och han var i Benjamins port och där var en ledare för vakten, vars namn var Irija, Shelemjas son, Chananjas son, och han tog tag i profeten Jeremia och sa: ”Du har avfallit till kaldéerna.” [14] Och Jeremia sa: ”Det är lögn, jag har inte avfallit till kaldéerna”, men han lyssnade inte på honom och Irija tog tag i Jeremia och förde honom till furstarna. [15] Och furstarna var arga på Jeremia och slog honom och satte honom i fängelse i skrivarens hus, Jehonatans hus, för de hade gjort det till ett fängelse. [16] Och Jeremia kom till fängelsehålan och till cellerna och Jeremia satt där många dagar. [17] Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) sände och hämtade honom och kungen frågade honom i hemlighet i sitt hus och sa: ”Finns det något ord från Herren (Jahveh)?” Och Jeremia sa: ”Det finns.” Och han sa: ”Du ska lämnas i Babels kungs hand.” [18] Och Jeremia sa till kung Sidkia: ”I vad har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk eftersom du sätter mig i fängelse? [19] Var är nu dina profeter som profeterade för dig och sa: Babels kung ska inte komma mot dig, inte mot detta land? [20] Och nu, lyssna, jag ber dig, min herre kungen: Låt min bön, jag ber dig, bli framförd inför dig, att du inte låter mig återvända till skrivaren Jehonatans hus, annars dör jag där.” [21] Och kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) befallde och de överlät Jeremia till gårdsvakten och de gav honom en kaka bröd varje dag från bagarens gata till dess allt bröd i staden var slut. Så förblev Jeremia på vaktgården.