Jakobsbrevet 4:1-17 SKB

[1] Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? [2] Ni vill ha (brinner av iver), men får inget, ni mördar [Jak 2:11] och avundas, men vinner inget, ni kämpar och strider. Ni har inget därför att ni inte ber (frågar). [3] Ni ber, men får inget, därför att ni ber illa [av fel motiv] – för att sedan slösa bort det på era njutningar. [4] Ni äktenskapsbrytare (otrogna)! [Ni älskar världen och bedrar Gud, se Jak 2:11.] Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. [5] Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss? [Inget exakt citat, men samma innehåll som 2 Mos 20:5; 1 Mos 6:3-5; Jes 63:8-16.] [6] Men han [den helige Ande] ger oss mer och mer nåd (kraft, oförtjänt favör från Gud) [när vi vänder oss bort från vår själviskhet och övervinner ondska och avundsjuka]. Det är därför det står: Gud står emot [gör sig redo att gå ut till strid mot] de arroganta (högmodiga), men ger nåd (favör) till de ödmjuka. [Ords 3:34] [7] Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt och på en gång under hans befäl] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar], så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. [1 Pet 5:9] [8] Närma er Gud, så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7] [Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.] Rengör era händer [handlingar], ni syndare, och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: ”två-själade”) [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär]. [När ni drar er närmare Gud:] [9] Känn djup ånger och gråt [över er trolöshet], låt era skratt bytas ut till sorg, och glädjen till bedrövelse [för era synder]. [10] Ödmjuka er [böj er inre människa] inför Herren, så ska han upphöja er [Matt 23:12; 1 Pet 5:6]. [Följande stycke handlar om att ”göra”, se vers 11, 13, 15. Huvudpoängen är att det bara är en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet ”tala” och hör tematiskt ihop med Jak 3:1-12 som handlar om tungan. Vers 11-13 formar också en kiasm.] [11] Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron). Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18 befaller att älska Gud och sin nästa, se Matt 22:37-40; Jak 2:8]. Men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare. [12] En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare – han som har kraft att frälsa (rädda) och att förgöra. [Kiasmens centrum.] Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)? [Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se Rom 2:12-16; Matt 7:1-5.] [Uttrycket ”Lyssna nu” återfinns bara här och i Jak 5:1. Det binder ihop dessa stycken och ger en skarp varning. I nästa stycke, Jak 5:1-6, varnas det för att förtjäna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Här i Jak 4:13-16 nämns inte rikedom. Däremot handlar det om den bakomliggande drivkraften som är kärleken till pengar. Det är inte pengarna i sig som är problemet, utan kärleken till dem, se 1 Tim 6:10. Problemet som Jakob lyfter fram i exemplet nedan är när Gud utelämnas från det dagliga livet och kärleken till ekonomisk vinning blir större än önskan att göra Guds vilja.] [13] Lyssna nu (var uppmärksamma), ni som säger: ”I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar.” [14] Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. [15] I stället borde ni säga: ”Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det.” [16] I stället skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. [17] Den som alltså förstår (vet; har förstått) att göra det goda men inte gör det, han begår (för honom är det) en synd [han syndar]. [Luk 12:47; Rom 14:23]