Jakobsbrevet 2:1-26 SKB

[1] Mina syskon (bröder och systrar i tron), ni kan inte tro på vår förhärligade Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och samtidigt göra skillnad på människor (vara partiska). [2] Låt säga att en man skulle komma in i er synagoga (församling) med guldringar på händerna och iklädd fina kläder, och samtidigt en fattig man (helt beroende av andra för sin försörjning) i smutsiga kläder. [3] Om ni då ger all uppmärksamhet till den som bär de fina kläderna och säger till honom: ”Sätt dig på den här ärofyllda platsen”, medan ni säger till den fattige: ”Stå där”, eller ”Sätt dig där på golvet (vid mina fötter).” [4] Om det är så, gör ni då inte skillnad och blir domare på felaktiga grunder (ondskefulla motiv)? [5] Lyssna, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron). Har inte Gud utvalt dem som i världens ögon är fattiga (helt beroende av andra för sin försörjning) till att bli rika i tro (ha stor, överflödande tro), och ärva det rike som han har lovat till dem som älskar honom? [6] Men ni har förolämpat (föraktat) den fattige. Är det inte de rika som är era slavherrar (utövar makt, trycker ner er)? Är det inte de som släpar er till domstolarna? [7] Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [5 Mos 28:10; Matt 28:19; Apg 11:26] [8] Om ni uppfyller den kungliga (förnämsta) lagen [undervisningen] som den är uttryckt i Skriften: ”Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som [du älskar] dig själv.” [3 Mos 19:18; Matt 22:37-40. Detta bud sammanfattar undervisningen i Moseböckerna och Profeterna. Att den kallas ”kunglig” beror främst på att den utgår ifrån kungen Jesus.] Då gör ni det som är rätt. [9] Men om ni diskriminerar (dömer en människa efter det yttre) så syndar ni och blir överbevisade av lagen [undervisningen i t.ex. 5 Mos 1:17] som överträdare (brottslingar). [10] För om någon håller hela lagen [alla Guds bud] men faller på ett område [bryter ett bud], då är han skyldig i allt. [Då har han brutit mot Guds undervisning som helhet. I exemplet ovan, se vers 2-4, handlar det om buden om opartiskhet i 3 Mos 19:15 och den bakomliggande generella principen om kärlek i 3 Mos 19:18.] [11] För han som sa: ”Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).” [2 Mos 20:14] Han sa också: ”Du ska inte mörda.” [2 Mos 20:13] Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en överträdare av lagen [brutit mot Moses undervisning]. [12] Så tala och agera som de som ska dömas under frihetens lag. [13] För den som inte har visat barmhärtighet (nåd) blir domen obarmhärtig, men barmhärtigheten (nåden) triumferar (gläder sig, segrar, skryter) över domen. [14] Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur? [15] Om en [troende] broder [eller syster] visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen, [16] och någon av er säger till honom: ”Gå i frid!” [Den vanliga judiska frasen för farväl.] ”Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt”, till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen? [17] På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den]. [18] Men någon kommer istället att säga [Jakob introducerar nu en tredje part som med ett retoriskt påstående invänder]: ”Du har tro, och jag har gärningar [har du tro, så har jag goda gärningar].” Visa mig din [påstådda] tro utan (åtskild från) gärningar, så ska jag visa dig min tro genom (utifrån) mina gärningar. [19] Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Så tror även demoner och de är skräckslagna [ordagrant: håret reser sig på armarna]. [20] Men inser du inte (är du ovillig att se till fakta), tanklösa (tomma, dåraktiga) människa [utan något andligt liv], att tro utan [goda] gärningar är utan verkan. [Två exempel på hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.] [21] Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se 1 Mos 12:1-3. Han var villig att offra sin ende son, Isak, se 1 Mos 22.] [22] Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. [23] Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet. [1 Mos 15:6] Han kallades Guds vän. [2 Krön 20:7; Jes 41:8] [24] Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. [25] [Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab (gr. Raav) på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden (spejarna) och släppte ut dem en annan väg? [Berättelsen om hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i Jos 2. Hon finns även med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5, och är en av troshjältarna i Heb 11:31.] [26] Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.