Hosea 1:1-11 SKB
[1] Herrens (Jahvehs) ord som kom till [profeten] Hosea (hebr. Hoshea; betyder: frälsning), Beris son, i de dagar då Ussia (hebr. Uzzijaho) [Sydrikets 10:e regent; regerade 788-736 f.Kr.], Jotam [Sydrikets 11:e regent; regerade ca 758-742 f.Kr., först tio år tillsammans med sin spetälske far (2 Krön 26:21), sedan själv och till sist tre år med sin son Achaz], Achaz [Sydrikets 12:e regent; regerade ca 742-726 f.Kr., de sista åren regerar han tillsammans med sin son Hiskia] och Hiskia (hebr. Jechizqijah) [Sydrikets 13:e regent; regerade 726-697 f.Kr.] var kungar i Juda [det södra riket] och de dagar då Jerobeam [den andre, regerade 793-753 f.Kr.] var Israels [det norra rikets 13:e] kung. [Hosea verkade som profet i det norra riket under omkring 40 år (760-722 f.Kr.). Här nämns bara Jerobeam II i det norra riket. De sex sista kungarna är: Sakarja, Sallum, Menachem, Peqachjah, Peqach och Hosea. De regerar från ca 750 till 722 f.Kr. då huvudstaden Samarien intogs av den assyriske härskaren Sargon II och landets befolkning deporterades till Assyrien.] [2] Första gången Herren (Jahveh) talade till Hosea sa Herren (Jahveh) till Hosea: ”Gå och ta dig [gift dig med] en hustru som är prostituerad (hebr. zanon) och [få] barn till en prostituerad, för i stor prostitution (hebr. zanah zanah) lämnar landet Herren (Jahveh).” [3] Så han gick och tog Gomer, Divlajims dotter, och hon blev gravid och födde honom en son. [4] Och Herren (Jahveh) sa till honom: ”Ge honom namnet Jizreel [betyder: ’Gud sår’, se Sak 10:9], för ännu en liten tid och jag ska besöka Jizreels blod över Jehus hus och ska få Israels hus kungarike att upphöra. [Jehu var den som dödade Ahabs familj, se 2 Kung 9:16, 25, 33. Här finns också en anspelning på fertilitetsguden Baal, se Jer 2:23; Hos 2:13.] [5] Och det ska ske den dagen att jag ska bryta Israels båge i Jizreels dal.” [Jizreel är ett symboliskt namn som klingar likt namnet Israel. Jizreel är den dalen i Galileen där Jehu segrade över Omri och det nuvarande styret med Jerobeam II (den 13:e kungen i Nordriket) startade. Se 2 Kung 9-10.] [6] Och hon [Hoseas fru Gomer] blev gravid igen och födde en dotter. Och han [Herren] sa till honom [Hosea]: ”Ge henne namnet Lo-Ruchamah [som betyder: ’Inget förbarmande’] för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem. [7] Men jag ska ha förbarmande över Juda hus och ska frälsa (rädda) dem i Herren deras Gud (Jahveh Elohim), men ska inte rädda dem med båge, inte med svärd, inte med strid, inte med hästar, inte med ryttare.” [8] När hon [Gomer] hade avvant Lo-Ruchamah blev hon gravid och födde en son. [9] Och han [Herren] sa: ”Ge honom namnet Lo-Ammi [som betyder ’inte mitt folk’] för ni är inte mitt folk och jag ska inte vara er.” [Situationen är inte hopplös, Gud vill återförena sitt folk. I vers 11 nämns nu att Jizreels dag ska bli stor. I nästa vers (Hos 2:1) nämns Hoseas yngsta son Ammi och hans dotter Ruhama utan den hebreiska negativa partikeln lo framför namnen!] [10] Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem ”ni är inte mitt folk” ska det sägas till dem ”ni är den levande Gudens (hebr. El) söner.” [11] Och Juda söner och Israels söner ska förenas (samlas) tillsammans och de ska utse åt sig ett huvud (en ledare). Och de ska växa upp (ordagrant: höja sig upp ur) ur marken (landet – hebr. ha-erets), för stor ska Jizreels dag vara. [Jizreel betyder ”Gud planterar/sår”, och anspelar på hur landet på nytt ska födas, se vers 4-5 och Hos 2:22-23.]
