[16] Jag hör [Gud tala, se vers 2], och min kropp skakar (jag blir illamående), mina läppar darrar vid ljudet, mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism) och jag skakar där jag står. Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. noach; snarlikt Noas namn, se även 1 Mos 8:4) på olyckans dag när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar. [Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se 5 Mos 8:3; Fil 3:7-8.]
