Amos 6:1-14 SKB

[1] Ve över dem, de obekymrade (som inte bryr sig och lever bekvämt) i Sion [Jerusalem] och de säkra (trygga) på Samariens berg, de förnämsta [eliten; de celebra männen] av det främsta folket, till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer). [2] Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se, och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien], gå sedan ner till filistéernas Gat, är de bättre än dessa kungariken? Eller är deras gränser större än dina gränser? [3] De håller ondskans dag ifrån sig, men ser ändå till att ondskans säte är nära (att ondskan dominerar). [4] Ni ligger på elfenbenssängar och sträcker ut er på era divaner och äter flockens bästa lamm och stallets bästa kalvar, [5] ni knäpper på psaltaren och uppfinner musikinstrument åt er själva som David. [6] ni dricker vin ur skålar, och smörjer er själva med de bästa salvorna, men ni sörjer inte över Josefs smärta. [7] Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap), och festandet hos dem som sträckte ut sig ska försvinna (upphöra). [8] Herren Herren (Adonai Jahveh) har svurit vid sig själv, Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), förkunnar (säger, proklamerar): ”Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans palats och jag ska bomma igen (stänga ner) staden och allt som finns där.” [9] Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de dö. [10] När en mans farbror [den närmsta släktingen] till en död man, och han som tänder rökelse [bränner kroppen, se 1 Sam 31:12] för honom, kommer för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: ”Finns där någon med dig?” och han svarar: ”Nej”, då ska han säga ”Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahvehs) namn.” [Av fruktan för ännu mer straff från Gud.] [Den närmsta släktingen ansvarar för begravningen, se 1 Mos 25:9; 35:29; Dom 16:31. Ingen närmare än en fars bror finns kvar.] [11] Se, Herren (Jahveh) har befallt och det stora huset ska bli slaget till spillror och det lilla huset i småflis. [12] Springer hästar på klippor? Plöjer någon där med oxar? Eftersom ni har förvänt rätten till galla och rättfärdighetens frukt till malört, [13] ni som fröjdar er i det som är intet (hebr. lo devar), som säger: ”Har vi inte gjort oss horn i vår egen styrka?” [14] ”Se, jag ska resa upp mot dig, du Israels hus”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), ”ett hednafolk som ska ansätta (plåga, hemsöka) dig från Chamats ingång [den norra gränsen] till Aravas bäck [den södra gränsen].” [Dessa två platser används för att visa Jerobeam II Israels norra och södra gräns, se 2 Kung 14:25.]