2 Korintierbrevet 11:30 SKB

[30] Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. [Vilket visar på att det är Gud som verkat och han är den som får äran!] [Inför nästa uttalande inleder Paulus med en ed där han åkallar Herrens namn. Det kan tyckas märkligt, eftersom det inte är någon stor bedrift han berömmer sig av, snarare tvärtom. Troligtvis är det ett retoriskt grepp som visar att det som nu följer är ironi. Även nästa exempel, som är motsatsen till att bli nedfirad i en korg, hör till samma kategori, som är en parodi på superapostlarnas hisnande berättelser, se vers 5.]