1 Moseboken 34:1-31 SKB

[1] Och Dina, Leahs dotter, som hon hade fött till Jakob, gick ut för att se (träffa) landets döttrar. [Hon umgås med kanaaneiska ungdomar i bygden.] [2] Och Shechem, Chamors son, hivéen, landets furste, såg henne och han tog henne och låg med henne och förödmjukade henne. [3] Och hans själ fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och han älskade ungmön och talade till ungmöns hjärta. [4] Och Shechem talade med sin far Chamor och sa: ”Ge mig denna ungmö till hustru.” [5] Nu hörde Jakob att han hade skändat hans dotter Dina och hans söner var på fältet med boskapen, och Jakob teg till dess de kom. [6] Och Chamor, Shechems far, gick ut till Jakob för att tala med honom. [7] Och Jakobs söner kom in från fältet när de hörde det. Och männen var bedrövade och de var mycket arga eftersom han hade gjort en vidrig gärning i Israel när han låg med Jakobs dotter, något som aldrig skulle ha gjorts. [8] Och Chamor talade med dem och sa: ”Min son Shechems själ längtar efter din dotter, jag ber dig, ge henne som hustru till honom. [9] Och ingå äktenskap med oss, ge era döttrar till oss och ta våra döttrar till er. [10] Och ni ska bo med oss och landet finns framför er (ligger öppet för er), bo och idka handel där och få era besittningar där.” [11] Och Shechem sa till hennes far och till hennes bröder: ”Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i era ögon, och det ni säger till mig ska jag ge. [12] Be mig om mycket, en stor hemgift, och jag ska ge er vad ni säger (begär), bara ni ger mig ungmön till hustru.” [13] Och Jakobs söner svarade Shechem och hans far Chamor med list och talade eftersom han hade vanhelgat deras syster Dina [14] och sa till dem: ”Vi kan inte göra detta, att ge vår syster till någon som är oomskuren, för det är en förebråelse (vanära) mot oss. [15] Endast på det villkoret kan vi samtycka med er, om ni blir som vi är, att alla era män blir omskurna, [16] sedan kan vi ge våra döttrar till er och vi kan ta era döttrar till oss och vi kan bo tillsammans med er och vi kan bli ett folk. [17] Men om ni inte vill lyssna till oss och omskära er, då tar vi våra döttrar och går vår väg.” [18] Och deras ord var goda i Chamors ögon och i Shechems, Chamors sons, ögon. [19] Och ynglingen dröjde inte med att göra detta eftersom han älskade Jakobs dotter. Och han var upphöjd över alla i sin fars hus. [20] Och Chamor och hans son Shechem kom till stadens port [troligtvis den östra porten] och talade med stadens män och sa: [21] ”Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar. [22] Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna. [23] Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss.” [24] Och alla som gick ut genom stadens port lyssnade till Chamor och till hans son Shechem, och varje man blev omskuren, alla som gick ut genom stadens port. [25] Och det skedde på den tredje dagen när de var i smärta, att två av Jakobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, tog var man sitt svärd och kom över staden obemärkt och slog alla dess män. [26] Och de slog Chamor och hans son Shechem med svärdsegg och tog ut Dina från Shechems hus, och gick vidare. [27] Jakobs söner kom över de slagna och ödelade staden eftersom de hade vanhelgat deras syster. [28] De tog deras flockar och deras hjordar och deras åsnor och det som fanns i staden och det som fanns på fältet, [29] och allt deras av värde, och alla deras små och deras hustrur tog de som fångar, och ödelade allt som fanns i deras hus. [30] Och Jakob sa till Simeon och Levi: ”Ni har dragit olycka över mig (skapat kaos, gett mig stora bekymmer). Nu kommer kanaanéerna och perisséerna som bor i landet att hata mig (ordagrant: jag har blivit en odör/stank bland dem). Eftersom vi är få (jag är få i antal) kommer de att förena sig mot mig och slå mig, och jag blir fördärvad, jag och mitt hus.” [31] Och de sa: ”Ska någon få hantera vår syster som en sköka?”