1 Moseboken 14:1-24 SKB

[1] Det hände sig i de dagar då Amrafel var kung i Shinar [Babylon], Arjoch var kung i Ellasar [troligtvis i Mesopotamien], Kedarlaomer var kung i Elam [nuvarande Iran] och Tidal var kung i Gojim [pluralformen av gojim används generellt för hednanationer]. [2] De [fyra kungarna] gick till krig mot [fem andra kungar]: Bera [”ondskans son”], kung i [staden] Sodom, och med Birsha [”med ondska”], kung i [staden] Gomorra, Shinav [”faderns prakt/glans”], kung i [staden] Admah, och Shemevel [”storslagen vinge/flykt”], kung i [staden] Tsevoim, och kungen i [staden] Bela – det är [nuvarande] Tsoar. [Exakt var dessa städer låg är inte känt, men det är troligt att alla dessa fem allierade kungar och deras städer låg nära varandra i området kring nuvarande Döda havet.] [3] Alla dessa kom samman i Siddimsdalen, som nu (numera) är Salthavet (Döda havet) [1 Mos 13:10; 19:25]. [4] I 12 år tjänade de Kedarlaomer [kungen i Elam], men i det 13:e året gjorde de uppror. [5] Och i det 14:e året kom Kedarlaomer och de kungar, som var med honom, och de slog rafaéerna i Asterot-Karnaim och suséerna [”de rovlystna vilddjuren”] i Ham [troligtvis Tell Ham i närheten av Irbid i nuvarande Jordanien] och eméerna [”skräck-folket”; ett resligt folkslag (jättar) i Moab, se 5 Mos 2:10-11] i Save-Kirjataim [6] och horéerna (ordagrant: ”grottinvånare” – hebr. chori) på deras berg Seir [sydöst om Döda havet i Edom], intill El-Paran, som är vid öknen. [7] Sedan vände de om och kom till Ein-Mishpat [betyder: ”rättvisans källa”], det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar. [8] Sodoms kung drog då ut tillsammans med Gomorras kung, Admahs kung, Tsevojims kung och kungen i Bela, det vill säga Tsoar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen, [9] mot Elams kung Kedarlaomer, Gojims kung Tidal, Shinars kung Amrafel och Ellasars kung Arjoch – fyra kungar mot fem. [10] Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Sodoms och Gomorras kungar flydde och föll då ner i dem. De andra flydde till bergsbygden. [11] Så tog man [de fyra segrande kungarna] all egendom och all mat (proviant) som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort. [12] De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde, eftersom han bodde i Sodom. [13] Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebréen. Han bodde vid amoréen Mamres terebintlund. Mamre var bror till Eshkol och Aner, och de var i förbund med Abram. [14] När Abram hörde att hans broder [släktingen Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr]. [15] Den natten delade han upp sitt folk [i grupper] och överföll dem med sina tjänare, slog dem och förföljde dem ända till Hoba, norr om Damaskus [i Syrien] [16] och tog tillbaka all egendom. Sin broder [släkting] Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket. [17] När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedarlaomer och kungarna som var med honom, gick Sodoms kung ut för att möta honom i Shavedalen, det vill säga Kungadalen [alldeles i närheten av Jerusalem]. [18] Melkisedek, kungen i Salem [Jerusalem; hebr. shalem betyder frid och helhet], bar ut bröd och vin. Han var präst åt den Högste Guden (El Elion). [Det hebreiska namnet Malki-zedek betyder: ”Min kung är rättfärdig”. Se även Ps 110; Heb 5:6-10; 6:20-7:28. Kopplingen mellan hans namn och staden finns också i orden ”rättfärdighet” och ”frid”. Dessa två ord återfinns ofta tillsammans, se Ps 85:11; Jes 9:7; 32:17; 48:18; 60:17.] [19] Och han välsignade honom och sa: ”Välsignad är Abram av Gud den Högste (El Elion), Skapare av himlarna och jorden, [20] och välsignad är Gud den Högste (El Elion) som har gett dina fiender i din hand.” Och han [Abram] gav honom [Melkisedek] tionde av allt [som han fört tillbaka som krigsbyte från slaget]. [Heb 7:4-11] [21] Och Sodoms kung sa till Abram: ”Ge mig folket och ta godset för dig själv.” [22] Men Abram sa till Sodoms kung: ”Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahveh) Gud den Högste (El Elion), skapare av himlarna och jorden, [23] att jag inte ska ta en tråd, inte ens en rem till en sandal, eller något som är ditt, för att du inte ska säga: ’Jag har gjort Abram rik.’ [24] Jag ska inte behålla något förutom det som ynglingarna (tonåringarna – hebr. naar) har ätit. När det gäller männen (hebr. enosh) som gick med mig – Aner, Eshkol och Mamre – låt dem ta sin del.”